780 minuter!

Väcktes av det oregelbundna knackandet mot plåten ackompanjerat av ett dovt ihållande susande ljud. Men med den intellektuella rörligheten min hjärna erbjöd mig efter fyra timmars sömn hade jag svårt att förstå vad det var för ljud. Insikten kom lika plötsligt som ovälkommet. Det regnade och jag var åter i min egen säng. Det var sant, oåterkalleligt och fruktansvärt sant. Försökte till och med somna om för att åter vakna upp på Rivieran men icke. Jag och familjen var åter hemma och det i ett kallt och regnigt Sverige.

Det tog mig och familjen 780 minuter att resa från ett horisontellt läga på stranden i Cannes tills dess att jag åter log horisontellt och då på min egen Tempurmadrass i vårt eget residens. Under dessa minutrar hann vi långsamt och motvilligt lunka från stranden till lägenheten, duscha och byta om, inta en synnerligen delikat tonfiskpizza med en ofantlig mängd mozzarellaost, packa ihop det sista i lägenheten, knalla ned till bussen för att där se en kostymklädd herre ta på sig en halsduk då han likt oss väntande på bussen i skuggan (det var ju bara 28 grader där…), hamna i rätt kö vid incheckningen, bli svettiga då det strulade lite med biljetterna, gå på rean på flygplatsens märkesbutiker utan att handla något, få riktigt bra platser på planet, avnjuta några sidor av Christer Fuglesangs bok om sin rymdfärd, inta en dyr men god kaffe och muffins, få väskorna oväntat smidigt och snabbt, stanna på Burger King för att köpa kvällsmat och ha en lugn och trygg bilresa med sovande kids i baksätet ända hem till Karlstad innan jag kunde lägga ned min numera mörkvita lekamen på min efterlängtade Tempurmadrass.

Det enda vi fick med oss var lite Cannessand i våra väskor, en massa bilder, ännu fler minnen, solbrända kroppar och en vältömd semesterkassa. Men det var det värt! Nu väntar lite uppackning, tvätt och sedan är det bara att börja spara till nästa resa. Italien lockar…..